Höst promenad

Nu har jag varit ute på en längre promenad själv med musik i öronen. Senaste tiden har jag bara varit ute och promenerat på kvällarna när Gabirel kommit hem från jobb för det är så tråkigt att gå själv. Det är grått, kallt och tråkigt väder ju...vem går ut självmant?

Men efter många predikan från Gabriel om att uppskatta hösten, andas den friska luften, se löven falla och njuta av dem vackra färgerna så fick jag ta mig en promenad i naturen.

Medans jag mest vill gå i ide, eller i alla fall ligga inne och dricka oboý och kolla på tv, så har Gabirel hamnat i någon form av höstharmoni.

Men jo, det är sant. Hösten har vackra färger!

SISTA bm-besöket!

2008-10-23

Jag vet att jag har sagt det förr, men nu är det faktiskt sant...idag var sista gången jag var hos barnmorskan. Allt såg fortfarande bra ut. Blodtrycket håller sig stabilt nu vilket jag känner sjäv med...ingen huvudvärk längre! Allt var som det skulle...förutom att han fortfarande ligger i magen... Till och med barnmoskan blev chockad när jag satt i väntrummer, hon trodde inte jag skulle komma men Elias hade andra planer!

I alla fall så fick hon ringa förlossningen och säga att på måndag hade jag gått 14 dagar över tiden...tydligen har fler det, så har vi maximal otur och ingen av dem andra två som är bokade till igångsättning föder under helgen så får vi komma på tisdag. EN HEL DAG TILL! (Jag vet att det inte är mycket men ni som varit gravida och gått över tiden vet hur lååång en dag kan vara!) Så håll tummar och tår för att någon av dem ska föda i helgen...eller rättare sagt, håll tummar och tår för att JAG föder i helgen!

Tänkte inte gnälla mer i nu....får spara något tills imorgon ju! *ler*

Så för att hålla humöret uppe så har jag varit inne på en internetsida som handlar om roliga saker som har hänt eller sagts under förlossningar. Så roligt man kan ha med lustgas! Grät och skrattade om vartannat!

Första gymmet

Det ska börjas i tid...träna dem där smår armarna och benen...i magen kommer han inte runt med så mycket träning.

Våra kära vänner moster Samra och morbror Patrik gav honom detta fina gym!

Massa fina färger, en platta som spelar musik när man sparkar eller slår på den, fina djur som man kan dra och slå på och så klart en spegel han kan spänna sig i och kolla in musklerna!

TACK SAMRA OCH PATRIK!

1 vecka kvar!

2008-10-20

Idag är det +7 dagar...suck! Får man lov att börja klaga? (Bryr mig inte om vad tycker, jag klagar i alla fall) Det är tungt, han hänger i revbenen på mig och det gör jäk--gt ont, sover bara i små omgångar på 1-2 timmar åt gången, orkar inget och är fysiskt och psykiskt trött. Var skulle man hitta kraften till att föda om det skulle starta just nu...??

Men som sagt så räknar vi neråt..om han inte kommit tills på torsdag så får jag en tid för igångsättning senast den 27e! Så om en vecka är han här i alla fall!

7 dagar kvar!

Befruktning skedde ca: 2008-01-21
Du har gått: 41 fullgångna veckor och 0 dag(ar)
Men du är i: 42:e veckan
Du är i: 11:e lunarmånaden av 10
Du är i: 10:e graviditetsmånaden av 9
Du har gått: 287 dagar av 280
Och har ca: -7 dagar kvar till förlossningsdagen
Förlossningsdag ca: 2008-10-13

Graviditetsvecka: 42

Mamma: Börjar du att misströsta? Lugn, nu kommer du att föda när som helst. Det är jobbigt att gå över tiden och bara vänta men det finns fördelar med att vara gravid länge. Din kropp hinner mogna, din livmodertapp blir mjuk och hormonet relaxin hinner mjuka upp dina bäckenfogar ytterligare. Efter den fyrtionde veckan får du gå på täta kontroller tills barnet är fött. En igångsättning görs senast i vecka 42plus noll. Snart är resan över och en spännande tid väntar. Lycka till med det nya livet!

Barn: Barnet är helt redo och kan komma nu, idag! Det kan också, trots att det är helt färdigutvecklat, stanna i magentvå veckor till. Det är mycket trångt i magen. Ett färdigburet barn kan väga allt mellan 3 och 4,5 kg.

Börja misströsta? Nejdå...inte alls! Och vaddå LUGN! Det finns fördelar med att gå över....vem bryr sig? Lycka till med det nya livet? Vilket liv? Jag kan inte ta mig upp ur soffan själv, har ni sett en strandad val någon gång?!
Barnet är helt redo...MEN KOM UT DÅ!! Vikt på upp till 4,5kilo...det blir GI metoden för honom nu fram tills han kommer ut! Kom igen...ska detta vara uppmuntrande?
Den som har skrivit detta har själv inte gått övertiden!!

Letar sig ut...

På tal om att inte vilja komma ut. Han vill nog men han letar fel...*ler*

Kolla ca 30 sek in i filmen så ska ni få se hur han, "Alien", letar sig ut.

Sista bm-besöket?

2008-10-17

Idag var vi hos barnmorskan...hoppas det var sista gången, är idag +4 dagar. OM han inte kommer så har vi en tid torsdag nästa vecka då hon bokar en tid till igångsättning.

Så senast måndagen den 27 oktober är han här!

Allt såg bra ut i alla fall, han trivs där inne, har fortfarande inte fixerat sig riktigt men han är på rätt håll i alla fal...

Det är inget kul att gå över, trodde inte det skulle va såhär jobbigt faktiskt. All energi är som bortblåst, jag är trött och grinig, det är inte lika mysigt med magen längre och tiden går sååå sakta.

Gabriel är med trött, inte av sin mage dock *hehe*...utan att gå på helspänn hela tiden. Så fort jag ringer eller om jag stönar till så sitter han i taket.

Nu har vi besämt att vi inte räknar plus dagar längre utan vi ställer in oss på den 27e. Så...om senast 10 dagar är han här!

Barnrummet

Barnrummet är klart. Nu fattas bara Elias själv. Han verkar dock inte så intresserad av att komma ut. Är idag 3 dagar över...

Gabirel har målat fondväggen. Mycket pill, tog tre dagar men fint blev det!

Gungstolen fick jag på morsdag av Gabriel, vi slipade och målade och den blev såhär fin.

Ska bli mysigt att sitta och gunga i den tillsammans sen.

Sköt bord med alla sina tillbehör står klart för blöjbyten och dyligt!

Fylld med blöjor, nappar, tvättlappar, badbalja, handdukar, temp, smååå strympor mm.

Vaggan är med bäddad och klar, men han kommer ju sova hos oss första tiden men den kommer stå sidan om vår säng.

Vaggan har farfar gjort till min pappa när han föddes, sen har mina små syskon Maria och Patrik sovit i den, sen brorsdöttrarna Filippa och Amanda och nu är det Elias tur.

1 vecka till beräknad födsel

Vecka 39

Nu är det snart dags...1 vecka till beräknad födsel men man får väl ställa in sig på att gå över.

Det börjar bli tungt, jag börjar är trött, det blir inte så mycket sömn, humöret börjar svaja igen...varning (!) hormonerna är tillbaka!

Förlåt alla ni som får ta skiten...men jag bryr mig inte...jag får tillbaka det när ni är gravida ska ni se! *flin*

Om jag inte är så social nuförtiden så är det inget personligt...jag är inte social med någon, knappt Gabriel änns...och skulle ni fråga honom så skulle han ändå råda er att avstå från längre möten med mig...

Allt är på egen risk...tack Samra som tar risken med att komma hem till mig! *ler*

♥ 1 år ♥

2008-09-29

Blivande mamma och pappa firar ett år!

Det blev god mat och jag fuskade med att äta lite briost till ostbrickan och guuu´ vad jag njöt!

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Vagn och bilbarnstol

Alla saker är nu inhandlade...allt nödvändigt och såklart en massa onödigt...*ler*...det är det som är det roliga ju.

Barnvagnen fick vi för ett otroligt pris...vi sprang därifrån innan dem ångrade sig!

Allt kring bilbarnstol är en cirkus, dem i affären fick gå ut och kolla i vår bil så vi fick rätt sort. Det var inte bara att köpa tydligen....men men, nu är det fixat och han kommer åka säkert!

Ska bli kul att få använda den första gången när det är dags att ta sig hem från bb...*längtar*

...och veckorna går

Vecka 35

Veckorna går. Äntligen börjar man bli människa...

Har inte mått så bra under graviditeten som jag gör nu. Gabirel kan slappna av och behöver inte gå på ägg där hemma omkring mina hormoner!

Själv tycker jag att jag varit ganska mild... *flinar*

AFF

Måste bara passa på att tacka alla mina kära nya vänner i ankomstgruppen 2008/10 på alltförföräldrar. Där stöttar vi varandra genom allt och alla är beräknade till samma månad så vi går igenom alla faser tillsammans.

Inget är för pinsamt att fråga, man känner sig inte så ensam i sina krämpor och dem förstår en på ett helt annat sätt. Vi klagar på illamående, svullnader, männen, städning, tjocka magar, viktuppgång, folk som inte fattar att en gravid mage inte är fritt fram att ta på och vi gnäller av oss på alla dumma kommentarer man får under dessa månaderna!

Allt mellan himmel och jord men såklart är det mest gravid och bebis prat!

Vi är i alla olika åldrar, en del förstföderskor som jag själv men många med barn sen tidigare stöttar oss "nya". Vi nojjar upp oss om allt som bebisen behöver och dem lugnar och peppar.

Vi delar tankar och funderingar, hjälper varandra finna svar eller ger tips. Många stunder undrar jag vad jag skulle gjort utan er!

Har även haft nöjet att träffa en del av dem på en fika i stockholm!

♥ ♥Tack! Ni betyder jätte mycket för mig!♥ ♥

Bröllop

Min kära kusin Niklas fick äntligen sin Jill 2008-08-02

Hade en del problem att hitta kläder...och skor var det inte talan om..fick köpa nya i en storlek större!


Gabriel fick på sig kostym för första gången och var så stilig!

Kolla...även gravida kvinnor kan släppa loss...inte den smidigaste på dansgolvet dock... *ler*

Bulgarien - Sunny Beach

Hela familjen Ekelund och Gabriel, utom stackars Amanda som var sjuk och fick stannade hemma med mamma, var i Bulgarien.

Blivande kusin Filippa myser och pratar med Räkan.

Hon vet att han sen kommer känna igen hennes röst när han kommer ut...

Mycket sol bad och mys!!

Vecka 26

Första sommaren man inte behövde/kunde dra in magen på stranden... *SKÖNT*

"Bara" 112 dagar kvar...

Vecka 25

Mer än halva tiden har gått..."bara" 112 dagar kvar till beräknad födsel.

Rund och gooo!

Fotbolls EM

All tre redo för fotbolls EM!

Som blivande mormor sa:

"Hur ska dem kunna spela fotboll när du svalt bollen...."

Det blir en...

Vecka 20

Efter mååånga veckor (kändes det som i alla fall) så skulle vi ÄNTLIGEN på vårt första rutinultraljud. Skulle få se på vårt lilla underverk...

Sömn var det inte talan om natten före. Var såklart nervösa, hoppades på att allt skulle se bra ut och vi var båda överens som att kolla könet... *nyfikna*

Allt ser bra ut, den visade fint fötterna uppåt när vi skulle kolla händer och fötter. Lyder redan....Allt var på plats som magsäck, njurar, hjärtat och alla dess tillbehör.

Vår uträkning stämde rätt bra, blev flyttade en dag bara så beräknad förlossningsdag är måndagen 13de oktober 2008.

IT´S A BOY

Veckorna går...

Vecka 12

Morgonillamående på kvällarna...sov, jobba, sov, jobba...

Under denna perioden gjorde jag bara precis vad jag var tvungen till och knappt det. Gabriel fick ta hand om allt för jag kröp hem från jobb och ner direkt i sängen!

Vecka 20

Nu började jag må bättre. Fortfarande något sjukligt trött men illamåendet är över! PUST!

Istället började fogarna klydda och AJ vad ont det gör! Tensen gick på full speed och åter igen så blev det inte mycket gjort.

Blev sjukskriven från jobb och fick träffa sjukgymnast som gav mig ett bälte som jag inte tyckte hade någon större nytta...

Varför?

Vi hade räknat ut att jag var i typ vecka 7, ringde mödravårdcentral och fick tid för inskrivning. Illamåendet blev värre och var trött som få men oj vad vi var lyckliga! Sen hände det som inte fick hända...

(Detta skrev jag strax efter)

Fick en blödning på måndagkvällen. Orolig och mycket väl vetande om vad det kan va så ringer jag mamma/min privata barnsköterska som säger att jag nog ska åka in och kolla det...
Dem tar ett ultraljud och berättar efter några tysta minuter att fostret inte fanns kvar, att vi hade förlorat det. Hur beredd man än var så bröt jag ihopa. Läkaren fortsatte prata men jag vet inte vad hon sa. I tyst bil åkte vi hem igen och jag köpte ett paket cigg på vägen...hade inte rökt ett bloss sen jag fick reda på att jag var gravid men nu fanns det inget som lockade mig mer. Ringa mamma, rökte, grät, ringa bästa vännen, rökte, grät!

Dagen efter fick jag mer ont i magen och på eftermiddagen pallade jag inte mer. Jag vet ju med mig själv också att om det inte kommer själv så behöver jag göra en skrapning coh har även vaga minnen om att läkaren nämnde detta.
In åker vi i alla fall...det var samma läkare som igår. Hon sa att det kanske var så att jag behövde skrapningen men hon ville en sista gång kolla med ultraljud för i detta rummet fanns en nyare ultraljudsmaskin. Åter igen var det lång tystnad innan hon utbrast... - Men nu ser jag fostret ju!
Jag satte mig raklång i gynstolen och Gabriel satt sidan om och försökte stamma fram något svar...
Vi blev över glada och jag grät av lycka....men så klart så säger läkaren att den kanske inte lever i alla fall eftersom jag har missfallssymtom. Dem tog hormonprover och boka in oss till ultragyn dagen efter för att kunna se nämre...
Ska man vara glad eller ledsen? Vi vet inte så vi gick båda runt med apatiska uttryck.

Dagen efter går vi med samma miner och tar nya hormonprover för att se om dem har ökat eller minskat, och går till ultra gyn. Det blev inte bättre där för dem sa att jag nog var för lite gången, antingen så kunde dem inte se hjärtat eller så var det så att det inte slog. Vi ska tillbaka om en vecka... Ok, nu ska vi gå i en vecka och inte veta om fostret i mig lever eller ej. Detta var nog den längsta veckan i våra liv!
Hormonproverna hade gått upp i alla fall som en sköterska sa till oss när vi satt i väntrummet, nämre bestämmt:
- ”Läkaren kommer snart, jag har kollat dina prover i alla fall och dem har gått upp, inte för att jag vet vad det betyder men det tar läkaren med er sen”.
Ojoj, så ska man inte säga. Vi visste ju att det var ett bra tecken att dem hade gått upp men dem hittade ju inget hjärtljud så inget var 100%...var vi inte förvirrade innan så var man det nu...
En vecka senare, nya hormonprover, nytt ultraljud. Jag kände mig som ett barn som vägrade gå till läkaren, Gabriel fick muta mig dit. Jag vill ju veta men ändå inte...
Upp i stolen igen för jag vet inte vilken gång i rad senaste tiden.
Denna gången behövde läkaren inte säga så mycket, hjärtat var starkt och tydligt, vi grät av lycka. Vi fick fina bilder utskrivna och vi kunde inte va lyckligare...igen!
In till den andra läkaren för att få provsvar, hormonproverna hade skjutit i höjden! Allt ser bra ut!

Vilken berg och dalbana kan jag säga. Det fysiska har inte varit det värsta, det psykiska pendlandet har varit värst. Från lycka, till sorg, till att inte veta, till...

Och allt detta tack vare att vi hamnade i ett rum med en dålig ultraljudsmaskin!!!

Nu är vi glada igen...försöker hitta tillbaka till lyckliga, det har gått ett dygn sen vi fick detta besked så vi jobbar på det...e inte så lätt som man tror efter denna cirkus.

Nu i efterhand vet jag att smärtor är vanligt i början och även blödnigar. Be om ett andra utlåtande. Jag var så ledsen så hade inte läkaren varit uppmärksam och ville ta ett extra ultraljud hade dem gjort en skrapning och tagit bort vårt helt friska foster!!

Hela 7,1 mm var den nu. Ser ut som en anka...eller räka som blivande kusin Filippa sa. Räkan blev sen smeknamn fram tills vi hade kommit på ett ordenligt!

Gravid eller gravid?

Okej, allt var inte som det skulle. Byxorna satt åt...antingen e jag gravid eller så har jag blivit fet och i vilket fall som helst kommer jag börja gråta...vet inte vilket jag önskade.

Vi började uteslutningsmetoden, tog ett gravtest som var positivit...hmm, vi skulle ju bara utesluta. Men då var jag inte bara tjock i alla fall...pust!

Men jag tyckte att + var lite svagt...jag kanske inte var gravid i alla fall. Köpte ett nytt nästa dag som även det var positivt. Dagen efter ringde jag Gabriel på jobb...hade vi kollat så testrutan stämde på testet? Bäst jag tog ett test till...gissa, det var med positivt! Men dem kanske visade fel på mig...någon ska vara den första så...och nog var allt + lite svagt denna gången med...

Åkte in på kvinnokliniken, sa att jag hade ont i magen *vit lögn* och "anade" att jag var gravid. Hon tog ett gravtest...jo, det var med positivt...vem kunde ana?

Tråga på allt tog gjorde dem ett ultraljud och visst...där var den lilla...och då menar jag LILLA, den var hela 0,7 mm stor.

Lyckliga som få åkte vi hem och tittade hela kvällen på vår första bild på dem finaste 0,7 mm i hela världen!

Om ni kisar ordentligt ser ni den i högerkanten av livmodern... ;)