27 januari 2014

Spel/gästrum

Nytt golv, ny tapet och ny garderob.
Barnen hjälpte till att montera och skruva.
Sen ska det in en ny bäddsoffa med och tv bänk med tv.
Där inne ska vi ha alla spel konsoller så barnen (och Gabbe) inte behöver va i vardagsrummet. Men det får bli efterhand. Detta var en bra början i alla fall! :-)




24 januari 2014

Grrraaaaa....

Kommer på ibland att jag faktiskt inte behövt ta morfin sedan operationen. Igår hos läkaren frågade han om jag ville ha mer smärtlindring, jag tackade nej och sa att jag klarade mig med Alvedon och Naproxen. 
Men jag märker av att jag slutat med morfin. Hade svårt att sova på kvällarna och googlade på restles leggs, men det stämde inte riktigt. (Vet att man inte ska googla allt men jag är duktig på att solla och ha distans till information på forum och skit). Googlade på mina symtom istället och fick upp abstinens. Japp, trodde jag inte men kroppen skriker när jag sitter stilla. Kliar och drar i benen så jag blir galen. Jo, tanken har slagit mig att det skulle lugna sig om jag tog en morfintablett men jag har aldrig gjort det. Viljan att komma över dessa abstinensveckor är större än att göra det till ett problem. 
Hur jag kommer ha det på jobbet vet jag inte. Får väl stå upp hela dagarna? Gå på stället. Stackars mina kollegor! Dem var glada att gravida bitchen är borta så kommer abstinens Anna tillbaka. Förlåt Richard! ;-)

23 januari 2014

Hemma igen

Varit i Malmö i tre dagar. Gabbe har hjälpt föräldrarna att tapetsera och mamma har tagit hand om oss andra.
Vi har fikar med kusinerna, shoppat lite, myst med familjen och bara tagit det lugnt.
Såg film en kväll, Captain Phillips, sjukt läskigt spännande bra! Kunde knappt sitta still i soffan! 
Nu är vi hemma. Jag har varit hos min läkare för blödningar, är ett sår som läcker men är inget farligt som det ser ut nu. Odlingar är tagna och jag ska tillbaka för koll om en vecka igen. Får inte överanstränga mig föräns detta läkt, vill ju börja träna!
Alma har varit hos öronläkaren och allt såg bra ut, hennes öra ser lite konstigt ut bara. Men Elias har speciella öron han med så våra barn ser ut sådär väl.
Nu blir det slapp i soffan, ska se vårt sista avsnitt av Real Housewifes Of New Jersey. Tro det eller ej, är Gabbe som fått mig att börja se den med. Han gillar även Kardashians och Greys Anatomy om någon antecknar... ;-)



18 januari 2014

Snön är här

Igår hade vi strålande väder. Vi var alla ute och rastades i solen.






Hmm...

Har tänkt skriva om operationsdagen och dagarna som kom. En blandning av ångest, lättnad, rädsla och glädje.
Har dock varit väldigt trött och inte riktigt orkat tänka i hela meningar så det får vänta. 
Har stött på lite bakslag med som jag hoppas blir bättre. Har börjat blöda men har kontakt med avdelningen. Dem säger att det ska avta, inte öka, inte få ont och inte få feber. Då blir det akuten. Blöder inget mycket men dock. Håll tummarna för att det slutar och inte blir någon komplikation nu!
Annars mår jag bättre för var dag. Blir starkare, piggare och rastlösare för var dag vilket är ett bra friskhetstecken va! :-)

Jag har inte tagit morfin sedan den 9 januari, när gick det senast så lång tid emellan? Innan Alma tror jag... 
Börjar kanske sjunka in nu men vågar inte hoppas helt på att det är över föräns blödningarna är borta och allt är på banan! 

13 januari 2014

Gör om gör rätt

8 års utbildning till läkare, bli anställd som överläkare på kvinnokliniken och tappa all social kompitens för att bli så duktig kirurg och kunna skära människor öppna till höger och vänster.
Otroligt skicklig på det han gör, absolut, men somnade han under en del av anatomi lektionen? 
"Det görs med bara 4 titthål, ingen öppen kirurgi, inga konstigheter, kommer inte synas...bla bla bla.."
Hur många kvinnor har ni träffat med två navlar? Ingen säger ni?
Jodå! Nu har ni! 

09 januari 2014

Besök

Idag kom familjen på besök. Elias blev lite "tosig", sådär nervöst och blev sen ledsen. Han hade varit orolig och det släppte när han fick se mig. Men vi pratade mycket om det och han fick se ett av titthålen. Sen blev han lugnare och vi pussades och kramades. 

Precis innan dem kom fick jag en otroligt svårt anfall av narkosvärken i axlar, bröst och rygg. Trycktes i massa morfin. Så precis när familjen kom åkte jag på röntgen för att utesluta propp i lunga. (Röntgen var helt bra). Tur dem inte var där när det hände! 
När jag kom tillbaka hade dem varit och handlat massa skvallertidningar till mig. Fick även en jätte fin teckning av Elias som hb gjorde hos moster Sandra igår.

Det blir korta inlägg nu, orkar inte skriva så mycket åt gången men här kommer några bilder! 

Charlie, pappa, mamma, Alma och Elias







Väldigt märkligt...

...tyckte Alma! Att mamma kunde vara inne i telefonen sådär...
Mysigt att kunna prata med dem. Snart kommer dem över och hälsar på med! <3



God morgon!

Vilket dygnet det har varit!
Har ont men mår okej. 
Tänkte skriva om hur allt gick igår men får nog ta det en annan dag, orkar inte.
Men ska bli väldigt spännande att träffa kirurgen sen om hur det såg ut där inne! 

Hörs vidare! :-)

02 januari 2014

Tydligare kan det inte bli.

Läste en artikel om endometrios. Är svårt att beskriva en smärta, att förklara hur man mår, hur det känns att inte ha ork men måste orka, hur man alltid säger "jag mår bra" fast man bara vill skrika eller gråta. Hur man hittar kraften till att stiga upp på morgonen och ta sig igenom den. Vissa dagar är det ok och dagen glider på, andra dagar räknar man timmarna, nästa räknar man minuter och sekunder av överlevnad.
Jag har länge trampat vatten för att hålla huvudet ovanför vattenytan. Många gånger har jag snuddat vid linjen till att ge upp men alltid dragit mig själv i kragen för  att fortsätta med huvudet högt.
Orden "jag mår bra" eller "det är okej tack" har ingen betydelse längre, går av rena farten att säga det för jag vill inte klaga och orkar inte heller älta. Hjälper inte mot smärtan ändå!
Att var varannan dag vara mer eller mindre påverkad av morfin är inte kul. Att inte orkar reagera, varken bli ledsen, arg eller glad. 
Att operationen närmar sig är ofattbart. Kan det vara över snart?
Hur gör jag då? Hur lever jag ett vanligt liv? Utan smärta? 
Är jag knäpp när jag säger att det är skrämmande? Stört att det känns som det kommer bli tomt! 
Har jag fått Stockholmssyndromet gentemot endometriosen? 

Och att jag nu skrivit såhär, berättat hur jag egentligen mår så betyder inte det att jag vill prata om det. Detta är inte en nyhet för mig och inget jag vill ventilera mer än såhär. 

Här är artikeln:



Endometrios – en folksjukdom

Patienter som bollas runt i vårdapparaten utan att få hjälp trots demonsmärtor och ofrivillig barnlöshet. Endometrios drabbar cirka 10 procent av alla kvinnor i fertil ålder – ändå är det få som känner till den. Det behövs en nationell vårdplan och sjukdomen måste klassas som en folksjukdom, skriver veckans debattör Susann Söderberg, ordförande i Endometriosföreningen Skåne.

Har du någon gång sett en kvinna lida av mensvärk? Värk som gör att man inte kan ta sig till toaletten, värk som gör att man inte kan göra något annat än att ligga i sängen, hopkurad, skakandes medan andningen slår som hammare i kroppen? Förmodligen inte. Dessa kvinnor kämpar sig genom svåra dagar i tysthet för att sedan se glada och friska ut när du träffar dem, för då är allting bra, eller?

Hur många av er har hört talas om endometrios? De som har gjort det, en salut till er för ni besitter kunskap som de flesta saknar. Jag vågar säga att inte känna till denna sjukdom är som att inte känna till diabetes, reumatism eller cancer. Så varför vet inte alla vad endometrios är? En svår fråga att svara på, men denna kroniska sjukdom drabbar ungefär 10 procent av alla kvinnor i fertil ålder. Hur många är det i Sverige? Denna sjukdom ser inte skillnad på en kvinna i Nigeria eller en kvinna i Sverige, den kan drabba alla. Uppskattningsvis 176 miljoner kvinnor världen över.

Enligt rapporten Burden of illness in women with endometriosis, Uppsala universitetssjukhus, kostar en endometriospatient mellan 90 000 och 150 000 kronor om året beroende på svårighetsgrad av sjukdomen i indirekta och direkta kostnader beroende på sjukdomens svårighetsgrad. Sedan kan jag tillägga att det i genomsnitt tar åtta år och flertalet besök hos läkare och gynekologer innan korrekt diagnos ställs och förhoppningsvis rätt behandling kan påbörjas. Det finns många kvinnor som aldrig når så långt, för att ha värk under mensen är trots allt ”normalt”. För vem har inte haft en mor som i all välmening berättat just detta för sin tonårsdotter? Men det är inte normalt att ha så ont vid mens att ipren, alvedon et cetera inte hjälper.

Om jag skulle räkna ihop vad varje endometriospatient kostar och multiplicera det med hur många som är drabbade, vilken siffra skulle jag få? Astronomiska summor, och mycket på grund av en ineffektiv vårdapparat till denna patientgrupp. Det finns inga riktlinjer och förståelsen för hur allvarligt denna sjukdom drabbar individer och samhälle verkar ha passerat obemärkt förbi. Genom att inte kännas vid endometrios, låter vi den gro i tystnad och hanteringen av drabbade kvinnor, partners och anhöriga förblir undermålig.

Om dessa kvinnor kunde få hjälp i ett tidigt stadium, skulle år av lidande förhindras och det skulle höja livskvaliteten enormt. För att inte nämna de ekonomiska vinster som skulle göras om kvinnor med endometrios fick rätt vård från början så att dyrare ingrepp, mediciner och akutbesök inte skulle behövas i samma utsträckning.

1997 klassades ofrivillig barnlöshet som en folksjukdom och som konsekvens av detta utarbetades nationella riktlinjer, en vårdplan. Dessa är nu inarbetade och fungerar väl i många landsting, många par har lyckats få barn med hjälp av till exempel provrörsbefruktning. 25 till 50 procent av alla ofrivilligt barnlösa kvinnor har endometrios. Jag är själv i den sitsen och jag är 26 år gammal. Hade inte jag fått min diagnos så tidigt som vid 22 års ålder, hade jag förmodligen väntat längre med att börja försöka skaffa barn. Och som de flesta vet så blir det inte direkt lättare med åren. Men många har inte den turen som jag hade.

Vården är i stort behov av riktlinjer för hur endometriospatienter ska hanteras. I nuläget bollas många endometriospatienter runt i vårdapparaten under flera år utan att få rätt diagnos eller hjälp. Ofta får en kvinna med endometrios höra att hon är en jobbig patient och så skickas hon hem eller vidare utan vare sig diagnos eller adekvat behandling. Endometrios är en kronisk sjukdom som kan ge många olika symtom beroende på svårighetsgrad; allt ifrån smärtor vid mens till kronisk smärta i buken, smärta vid toalettbesök, smärta vid samlag, problem med tarmar, energilöshet, barnlöshet med mera. Symptomen kan dessutom förändras med tiden. Endometrios kan påverka ekonomi, sociala kontakter, möjlighet till partner, studier, karriär och så vidare. Hur bemöter man en sådan patient i den stressiga sjukhusmiljö som finns i dag? Hur ska man hantera alla som är drabbade? Hur ska man utforma behandlingarna som ofta måste individanpassas?

Det är stora frågor som vi måste börja jobba med i hela Sverige, på nationell, regional och lokal nivå. Genom att klassa endometrios som en folksjukdom skulle ett enormt steg vara taget och vi skulle kunna påbörja utarbetningen av en nationell vårdplan. För oss som hanterar endometrios dagligen, om det så är som patient eller som vårdpersonal, ligger Sverige långt bakom USA och resterande Europa.


01 januari 2014

Imorgon är det dags!

Dags att börja jobba igen. Känns lite skumt för jag har ändå varit hemma i 9 månader! Nu ska Gabbe vara hemma. 
Känns även konstigt att jag bara ska jobba två dagar denna vecka och en nästa för sen är det operation och sjukskrivning i allt från 2 veckor till 2 månader. Kan man verkligen kalla mjukstart! 
Men ska bli så kul att komma tillbaka till mina vänner och kollegor, min andra lilla familj! <3

Nyår!

Gott nytt år på er alla! Vår nyår var harmonisk (i alla fall efter barnen somnat), mysig och väldigt god! God mat och bubbel!




Köpenhamn

När jag och Gabbe träffades pendlade vi först mellan Malmö och Stockholm. En av gångerna han var nere tig jag honom till Tivoli i Köpenhamn. Så underbart där på julen men alla lampor och gott och äta och dricka.
I år, 6 år senare åkte vi dit igen på en liten dejt med övernattning på hotell.
Åt gott på restaurang, tog ett glas vin och nästa dag en långfrukost med buffé och sen lite shopping på mellandagsrean på Ströget. Några fynd gjorde vi men handlade mest för vanligt pris, som vanligt! 

Lika kär då som nu! ❤️





Så, nytt år nya tag

Inte skrivit något på ett tag. Har vilat upp mig och njutit av julen så gott det går. Ha mannen hemma är ju lyx, ännu mer lyx att åka till Malmö och ha föräldrar, syskon och kusiner som rastar ungarna. 
Men nytt år och nya tag nu.

Lite bild maraton från julen?