Endo fan!

Endometriosen är värre än någonsin. Tar Ketogan 4-5 gånger per vecka. Mår "bra" på dagarna, sen framåt eftermiddag kommer det krypandes. Vissa kvällar håller det sig som stark mensvärk men dem flesta kvällarna slår det över. När jag tagit Ketogan kan jag inte bära Alma, Gabbe bär henne upp i sängen så kan jag natta i alla fall. Samma med Elias, Gabbe tar hand om tandborstningen så lägger jag mig och kan läsa saga för honom. Gör så ont i mig att jag inte kan ta hand om mina barn alltid så man får göra dem små sakerna. 

Vet inte om det är för att jag har fått tid till specialisten eller vad men jag börjar mer och mer bli nerstämd pga av denna sjukdom och vad den gör med mig och min familj. 

Försöker vara positiv, ta vara på dem små sakerna i livet som jag kan och orkar göra. Ser till att ta vara på dagarna då jag vet att jag kanske mest är soffliggandes på kvällen. Gör det jag orkar med nattningen, myser i soffan och läser saga.

Jag mådde dåligt redan innan och kände  mig kluven mellan barnens uppmärksamhet och detta gör inte det bättre. Vi försöker krypa runt min smärta så Elias inte ska se och höra allt.

När dem värsta skoven kommer uppmanar jag dem till att gå ut på gården eller gå ut och cykla. Elias ska inte behöva se sin mamma ha så ont och sen ligga seg i soffan på smärtlindring. Samtidigt vet han om min sjukdom och jag kan säga att mamma inte orkar för jag har ont i magen, då förstår han men allt behöver han inte veta.

Just nu längtar jag mer än någonsin till samtalet i Huddinge och till dess trampar jag vatten!

Kom också just på att på måndag åker jag och barnen till Malmö i en vecka. Kanske inte det smartare men tanke på hur mina kvällar ser ut.

Hoppas det ger med sig snart!

Förlåt mormor och morfar! <3