Förlossningsberättelse

Eftersom lillkillen inte bahagade att komme ut till höstrusket fick vi en tid för igånsättning måndagen den 27e oktober. Skulle dock ringa och kolla med förlossningen på morgonen om det fanns plats annars fick vi vänta en dag till...som tur var (orka vänta en hel dag till?!) så var det okej att komma in. Igångsättningen skulle starta på avd 12 och var välkomna dit 09.00. Mamma som åkt upp från malmö för att vara med laddade kameran och jag och Gabirel tog bb-väskan och åkte till Danderyd.

09.20 Inskrivning på avd 12.
CTG-kurva koplas, jag har sammandragningar men känner inget av dem. Läkaren Anna palperar magen och undersöker mig. Han ligger fixerad, livmoderstappen är mjuk och jag är öppen 1,5 cm. Åsa beslutar om att sätta hål på hinnan så vattnet går så vi får gå direkt ner till förlossningen. Jag som var beredd på att allt skulle ta så lång tid men nu gick det undan. Med spänning gick vi ner till förlossningen.

10.50 Bm Mirjatar hål på fosterhinnan och sätter en skalp CTG på bebisens huvud för att mäta hans hjärtslag. Ligger och samlar kraft och väntar på att det ska starta. Än så länge är vi glada, sitter och skämtar och tycker att det här med förlossning verkar ju trevligt (!) och spännande.

11.25 Jag reser mig upp för att gå på toa och då går vattnet rakt ut på golvet. Synd att det var på förlossningen och inte i en affär eller något, hade varit lite kul med lite drama som på film!
Sammandragningarna kommer nästan direkt och jag kopplar på min TENS som har god effekt. Vi går fram och tillbaka i korridoren, kan varenda spricka i väggen och fläck på golvet. Får stanna till ibland för att samla mig under värkarna men dem är inte så farliga.

12.45 Enligt journalen har jag uppgett att smärtan nu ligger på VAS 8 men då var jag lyckligt ovetande om hur det skulle kännas senare. Ligger i sängen på sidan med kudde mellan knäna vilket jag tyckte var skönast. Bm undersökte mig och jag är nu öppen 3 cm. Sakta men säkert tar vi oss fram. Får även tabletter för smärtan.

13.00 Får prova akupunktur men drar sjulv ut nålarna efter ett kort tag, tyckte mest dem var ivägen. Mamma och Gabirel sammsas om att massera ryggslutet under värkarna.

14.00 Personalbyte, bm Eva och usk Maria kommer in och presenterar sig.

14.20 Bm Eva undersöker mig och är fortfarande öppen 3 cm. Hon kopplar lustgasen på svag dos och jag tar långa djupa andetag och fnittrar till ibland. Har ordentligt ont nu och vi börjar diskutera EDA. Eller rättare sagt, jag håller ett hårt grepp om min mask och Gabriel pratar med bm och dem beslutar om att kalla på narkos. Var och träffade överläkaren på kk-anastesi för att kolla om dem kunde sätta EDA pga min scolios och han hittade en ingång en bit upp och antecknade detta i min journal och att det skulle vara en erfaren läkare som satte den.

16.00 Narkosläkare kommer och sätter EDA. Jag andas fortfarande för fullt i min mask genom värkarna som ökar hela tiden. Är rätt hög på lustagsen och sätter masken i panna istället för över munnen, ”hehe, jag nockar mig själv” säger jag och flinar.

16.30 Sover gott av smärtlindringen. Hör ibland att mamma och Gabriel påpekar att det kommer en värk men jag sover gott vidare. Detta kallar jag smärtlindring!
Jag blir väkt och får ett gåbord och börjar vandra i korridoren igen för att hjälpa till på traven.
Bm sätter ett värstimmulerande dropp och följer oss med en doppler för att kolla hjärtljuden med jämna mellanrum.
Hänger på mitt gåbord i tvrummet, kollar på Americas Funniest Home Videos och dricker Coca Cola med Gabriel och mamma. Helt plötsligt var det kul att föda barn igen.
Går in och lägger mig igen, bm undersöker och är fortfarande öppen 3 cm.

16.48 Enligt journalen börjar nu hjärtljuden på bebisen sjunka vid sammandragningar. Läkare betittar.

17.19 Promenerar vidare i korridoren. Det trycker på ordentligt och jag måste stanna upp ofta. Kan känna hur han borrar sig neråt.

19.09 EDAn har släppt och all smärta kom tillbaka. Jobbar hårt med min lustgas som nästan är på max. Dem ger en ny omgång EDA men den tar bara lite på höger sida annars ingen effekt. Ligger på sidan i sängen igen, bm ber mig byta sida och sen byta tillbaka. Då ovetande om varför, men bebisen verkade inte tycka om att jag låg ner.
Fortfarande sjunker hjärtljuden vi sammandragningar.

20.16 Alla läkare står på op och jag får snällt vänta (!) på att dem ska komma och kolla min EDA. Jag står på knäna i sängen och hänger över ryggstödet. Har bara min lustgas som smärtlidring. Jag skriker och svär, frågar var dem jä-la läkarna tar vägen, säger att jag inte orkar mer och ber dem ta ut den! Jag kräker och kraften börjar ta slut.

20.30 Droppet sängs av pga av smärtgenomdroppet och fortfarande ingen läkare som kan kolla min EDA.

20.38 Bm underöker och jag är bara öppen 5 cm och bebisens huvud ligger fortfarnde för högt upp i bäckenet. ”5 cm bara!” skriker jag!

20.40 Läkaren Henrik kommer äntligen (!), ger mer EDA men det har ingen effekt alls!

20.50 Ytterligare en läkare kommer som betittar CTG kurvan och beslutar om snitt. Bebisens hjärtljud sjunker och förlossningsförloppet tar för lång tid. Jag är bara öppen 5 cm och han kommer inte ner i bäckenet på mig.
Jag tackar och tar emot.

21.38 Operationsberättelse: Akut snitt börjar 21.38 och slutar 22.05.
Jag är rädd, allt går så snabbt. Jag hör hur dem pratar bakom skynket. Känner inte min kropp vilket var mycket obehagligt, kände bara att någon rotade. Gabriel satt vid mitt huvud och jag sa bara ”prata med mig” hela tiden. Sa att jag inte ville mer men allt gick så snabbt och helt plötsligt såg jag en bebis åka förbi i ögonvrån. Gabriel gick efter och en bm satte sig hos mig. Jag sa ”han skriker inte, han skriker inte” vilket han vist gjorde men jag var förvirrad och hörde inte.
Dem berättade att allt såg bra ut, apgar på 10/10/10 och Gabriel kom med honom strax. Jag fick upp honom på mitt bröst men dem fick ta bort honom igen då jag inte mådde bra. Började kräka igen och blodtrycket sjönk. Mamma satt med mig och höll i syrgasslang vid min näsa och kräkpåse vid munnen. Inte så vackert med barnafödsel just nu va!
Fick åka till uppvaket med mamma. Gabriel fick följa med bebisen till förlossningen för att få kläder på sig.
På uppvaket fick jag ofrivilliga ryckningar i överkroppen vilket var jätte obehagligt. Ville röra benen men kunde inte, ville inte röra ovankroppen men den hoppade hela tiden. Konstig känsla. Fick dock medicin för detta så det släppte igen.
Efter ett tag kom Gabriel körandes med den klassiska genomskinliga baljan med lilla bebben i. Fick upp honom på mitt bröst och han suttade tag direkt. Vi var helt slut men äntligen en hel familj! Välkommen lilla Elias!