21 april 2009

NEJ...och åter NEJ!

Förr eller senare skulle det väl ske...jag hade dock hoppats på senare!
Elias är rörlig som få nu och kastar sig omkring och vill inte sitta, bara stå. Inte stå stilla heller utan nu ska man hålla honom i händerna och gå. Runt runt går vi i lägenheten om dagarna. Han skrattar och hoppar och tycker det är jätte kul.
Eftersom han är så vild nu så vågar jag inte ha honom på skötbordet längre stunder. Bytar blöja där och lägger honom sedan i sängen när jag ska byta kläder så han kan få yra omkring.
Igår gjorde jag det man inte får dock...vände mig om i tre sekunder för att sätta på sterion 1 meter bort. Jag står fortfarande vid sängkanten men vänder mig för att sätta på musik och bang säger det så ligger han på golvet! Fråga mig inte hur men han lyckdes åla sig om och rulla över kanten.
Han skriker för fulla mugga, jag tar upp honom, tröstar, känner på huvudet och försöker tänka på att det är bra att han skriker.
När han har lugnat sig brister mammahjärtat och jag gråter av förtvivlam. Gabriel var inte hemma heller så jag fick trösta mig hos Elias. Hela natten har jag legat och petat på honom för att se så han reagerar. Han har inga bulor och mår bra men vilket dåligt samvete man har. Jag vet ju att man inte ska kolla bort!


På detta så hade han på morgonen hållt på att sätta gröten i halsen. Han började klökas och jag väntade på att det skulle komma upp eller åka ner. Han svalde men jag såg att han fortfarande hade något i munnen som inte såg ut som gröt. Stoppade in fingert och fick ut en hård kula som såg ut som en gamal grötklump som stelnat. Inte bra detta för "tillverkarna".
Vi har tagit kontakt med dem och dem ska skicka en påse till oss så vi kan skicka den till dem för analys. Detta måste legat i gröten sedan innan för det kan inte vara att jag har rört ut den dåligt för klumpen löstes inte upp i vatten äns när vi provade. När jag försökte dela den på mitten med skeden så sköts den iväg...hård som sten! Får se vad dem säger hos "tillverkarna" efter analysen.

Ingen lätt dag för stackars Elias!

1 kommentar:

Hanna sa...

Åh, så väl jag känner igen dina känslor. Thor trillade ju ned från skötbordet för ett par månader sedan. Panik! Fy vad man klandrade sig själv. Men, sådant händer så fort, och det händer de flesta. Man är inte mer än människa..

Läskigt med klumpen i gröten!

Kram!