Han tyckte först att jag var för ung! (Man tackar...) Frågade om jag var medveten om att det inte går att göra ogjort, att jag inte kan få fler barn.
Självklart vet jag om detta, men förklarade gråtandes att HUR och VARFÖR ska jag fundera på ett tredje barn när jag inte kan och orkar ta hand om dem två jag har. Vi vill inte ha fler barn och jag kan inte ha såhär ont i 10 år till ifall vi en dag kanske blir bebissugna. Skulle vi bli det kan vi gärna adoptera eller bli stöd/jour familj för något barn som behöver.
Han förstod mig men ville göra ett ultraljud först för att se hur det såg ut.
Endometriosen var värre än innan, hela baksidan av livmodern var full. Jag hade även knutor (!) som han inte kunde svara på vad det var och hela livmodern var missformad, såg ut som en Barbapappa tydligen (rätt sött ändå).
Efter ultraljudet sa han att han med ville göra en hysterektomi. Livmodern har gjort sitt. Och jag hade (vad han kunde se) ingen endometrios på äggstockarna vilket är väldigt bra för dem behåller man när man tar bort livmodern, detta betyder att troligtvis kommer all endo försvinna och jag har goda chanser på att bli helt bra.
Eftersom jag även haft cellförändringar så tar han bort livmoderstappen också så behöver jag aldrig mer oroa mig för det.
Eftersom min livmoder tydligen såg väldigt "spännande" ut så skrev han sig själv på operationen. Överläkaren på kvinnokliniken, man tackar!
Så nu väntar jag på tid bara. Inom några månader hoppades han på, så fram till dess är det bara att hålla ut. Ville inte börja med någon stark behandling nu utan bara försöka trycka undan blödningar så jag får vara så smärtfri som det går fram till op. Så gulkroppshormonerna jag fick innan av Danderyd på 5 mg/dag ökade han till 20mg/dag.
Grät av lycka när jag gick där ifrån! Tänk om jag snart kommer vara smärtfri! Vad ska jag göra med all min tid? ;-)
1 kommentar:
Åh så skönt för dig! Kan tänka mig att det blir lite lättare att hålla ut dessa månaderna fram till op =)
Skicka en kommentar