Tre år senare, efter många vändor på akuten, träffade jag en läkare som bokade tid för titthålsoperation för att kolla om det var endometrios. Diagnosen kan bara fastställas med operation. En månad senare var det dags men några dagar innan ringde dem och sa att jag hade 3e gradens cellförändringar på livmoderstappen så dem skulle göra en konisering samtidigt. Ingen kul info men bra att dem kunde göra operationerna på samma gång.
Rätt snart efter fick jag reda på att det var endo. Jag började dagen efter på en sprutbehandling (enanton depot) som sätter en i klimakteriet. Fy F A N säger bara. Värmevallningar till tusen, kände mig aldrig fräsch, fick aldrig sova en hel natt utan att vakna av svettatacker, flera nätter fick jag gå upp och duscha på natten. Humörsvägningar och nedstämdhet. Sprutorna som jag själv tog hemma i låret hjälpte mot smärtan vilket var syftet och självklart jätte bra men detta var jobbigt på ett annat sätt. Aldrig igen säger jag!!!
Sprutorna tog jag i sex månader sen tog det 4 månader innan jag fick mensen tillbaka. Och direkt hade jag ont igen och fick söka akut.
Vi började även nu försöka bli gravida som läkaren sa var perfekt för efter varit nedreglerad så länge så exploderat äggen vid ägglossning. Vi berättade inte för någon (mer än några nära vänner) att vi försökte bli gravida ifall vi inte skulle lyckas. Behövde inte mer press. Vi försökte parera med ägglossning men var jätte svårt eftersom jag inte visste hur min cykel såg ut efter nedregleringen.
Två veckor senare var vi i Malmö och jag fick inte min mens då jag trodde den skulle komma. Avvaktade 3 dagar på att ta test. Mamma frågade till och med om mensen hade kommit igång igen efter behandlingen. Men jag ljög lite fint och sa att det hade den inte. Vi ville vänta med att berätta tills vi själva visste.
Till slut tog jag ett test på vanlig sticka men strecket var så tunt, sprang och köpte ett digitalt som visade positivt. Vi lyckades på första försöket!
Nu kunde vi berätta för familj och vänner och bar hålla tummarna att allt skulle gå vägen!
Under graviditeten mådde jag helt bra från endon. Det var andra krämpor man hade då istället! ;-)
Efter Alma föddes tog det 6 veckor så var mensen tillbaka. Jag satte in en spiral direkt men blödde till och från i flera månader. Smärtorna eskalerade. Fick gulkroppshormoner också för att försöka få bort blödningarna. Hjälpte ett tag. För ca 1,5 månad sedan slutade dem hjälpa med och om det är möjligt så är smärtan värre än någonsin! Och konstant!
Mår ok på morgonen, kryper på under dagen och 4-5 dagar i veckan behöver jag Ketogan. Jag får frossa av smärtan och av någon anledning går tempen ner till ca 36,0 grader.
Min fina sambo köpte hem en värmefilt till mig som jag kryper ner under!
I måndags fick jag komma till endometrios specialisten i Huddinge. Efter nästan 5 år skulle jag äntligen få riktig hjälp... (Fortsättning följer)
2 kommentarer:
Helammar du eller ger du ersättning? Det är ju himla nedrigt om du ammar och mensen ändå bryter igenom så tidigt. Som ammande kan man ju vara av med den väldigt länge.
Jag försökte amma men fungerade bara i tre veckor så därför kom mensen snabbt. Tyvärr!
Skicka en kommentar