Igår, söndag, tyckte jag att det kändes mindre i magen. Tänkte att det kanske var för vi var så aktiva men tanken slog mig ändå då och då. På kvällen när jag la mig i sängen väntade jag på att discot i magen skulle börja men det var väldigt lugnt. Kan kände ilningar neråt och tryck men kände inga sparkar eller buffar i magen.
Somnade till slut ändå efter en väldigt aktiv dag.
Idag på jobbet hade jag samma känsla. Det var väldigt lugnt och hon buffade inte alls som hon brukar.
Ringer MVC för rådgivning och dem hänvisar mig direkt till specialistmödravården. Ringer dit och dem vill att jag kommer in direkt.
Gabbe hämtar mig och vi åker in.
På med ctg kurva i 30 minuter och självklart börjar hon leva sån röjare där inne så elektroderna hoppar. Hicka fick hon också se hela magen hoppade.
Både jag och Gabbe grät av lättnad.
Sen fick vi träffa läkare som kollade kurvan sin var hur bra som helst. Men hon var så lugn läkaren. Sa att det var helt rätt att komma in. Man kan bara gå på känsla och vi gjorde helt rätt i att komma in. Hon kollade att det var rätt fostervatten mängd och kollade hjärtat som slog fint. Och så klart busade Britta på för fulla muggar under hela ultraljudet.
Hon påpekade dock att hon ligger med ryggen neråt och att min bm hade antecknat det på senaste rutinkoll med. Hon sa att OM vattnet skulle gå av någon anledning så skulle jag direkt lägga mig på rygg och ringa förlossningen. Då kommer dem skicka ambulans för jag måste transporteras liggandes. Detta för det finna risk att navelsträngen fastnar. Detta gäller fram till jag får annan info sa hon. Bra att veta!
Hon sa också att om jag kom hem och tyckte det blev lugnt i magen igen så skulle vi inte tveka på att komma in.
Men nu är det mer bus än någonsin så vi är lugna igen, för denna gången!
Usch vad man ska vara orolig alltid. Innanför som utanför magen!
Så mamma, om du läser detta från Gran Canaria så mår vi alla verkligen bra! Ta ett glas bubbel för oss med! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar