Uppehåll...

Äntligen slutade det regna. Snabbt kastade jag på mig träningskläder och skorna. Det var såååå skönt. Gå själv, med hög musik i öronen, ingen barnvagn, ingen Elias som ska stanna på alla lekplatser på vägen. Det spratt i benen, ville gärna ta steget över och springa men inser att jag vinner nog i längden på att börja försiktigt.

Vilken energi jag fick av luften och musiken. Som jag saknat hög musik i öronen, nästan så jag ville börja dansa och sjunga längs vägen. 

Det blev en liten runda, med skoskav på slutet, men som svetten rann! Helt slut, på ett skönt sätt.

Innan jag blev gravid sprang jag 5 km på 30 minuter.

Har gjort ett mål att jag ska kunna springa 5 km den 1 september, dock inte på 30 minuter men ta mig genom hela vägen springandes. Kanske är orimligt men vi får se hur det går längs vägen. 

Heja heja mig!

En liten början på vägen: