Ja, då förändrades vår värld på nytt.
Snitt var planerat till tisdagen. På söndagen höll vi oss underhållna med fotboll och fix hemma. Vi pratade om måndagen. Hur skulle Gabbe kunna jobba med alla nerver på spänn. Hur skulle vi kunna sova på natten? Mycket tankar som flög runt.
På kvällen gjorde vi gipsavjutning av magen, vi skulle ju inte hinna det på måndagen. Vi skrattade och hade kul. Jag hade svårt att ligga på ryggen då det spände i ryggen men det var det värt.
(Råkade även fisa på Gabbe i allt detta och vi skrattade så vi grät och jag kunde inte hålla tätt men det är en annan historia...)
På kvällen vid 22 somnade vi. Jag tog en halv postafen som vanligt för att få komma till ro. Somnade gott till How I Met Your Mother.
Kl 01 vaknade jag av en stark sammandragning. Har ju haft tusen såna så det var inget konstigt. Strax efter kom det en till. Blev lite illamående så jag tog täcke och kudde och gick ner och la mig på soffan och satte på Vänner i dvdn.
Då kom en till. Fick sura uppstötningar och gick in i badrummet och hämtade en Novalucol. Då kom en till.
Konstigt. Satte mig i soffan, tog ett glas vatten och precis när jag tog fram klocknings appen på telefonen så kom det igen. Kollade på ett avsnitt Vänner och insåg snabbt att det var 3-4 min mellan värkarna. Innan avsnittet var slut ens tog jag två Alvedon och hoppade in i duschen. Då kunde jag inte längre sitta när värkarna kom. Stod där en goda 20 min innan jag gick ut, tog på mig igen och gick upp för att väcka Gabbe. Klockan var ca 02:15. Insåg att inga små Alvedon skulle hjälpa mot detta, jag kunde inte längre andas genom värkarna utan började göra ljud och stod dubbelvikt när dem kom.
Gabbe kom snabbt på benen när jag väckte honom och sa att det var nog dags att åka in. Han flög upp och var halvvägs utanför dörren när jag sa att vi kanske behövde en barnvakt och själv hade jag inte ringt förlossningen ännu.
Under samtalet med förlossningen fick jag flera värkar, den sista hade jag svårt att ta mig egendom och Gabbe fick avsluta samtalet med dem. Självklart skulle vi in direkt sa dem.
Sandra stod snart i dörren, lika redo och spända som vi. Hon gick upp och la sig för att passa Elias och vi kunde köra iväg.
I bilen vrålade jag av smärta, stod halvt upp i bilen när dem kom och Gabbe gasade. Om polisen kommer och stannar oss så skrik högre sa han!
Väl inne kl 03.00 ca gick det snabbt. Dem konstaterade snabbt att jag hade ont och att dem var täta. Blev uppkopplad på ctg kurva och fick lustgas. Fick bricanyl i låret och värkarna avtog. I ca 20 min hade jag bara mindre värkar men sen drog det på igen, värre än innan. Jag var öppen 3 cm och läkare kom in. Hon sa att det skulle bli snitt men någon annan var före så hon kunde inte säga om det blev om 30 min eller 2 timmar. Just då fick jag en värk och hon sa att vi fick snitta direkt.
Kl 03:45 var vi inne på op och spinalbeövning och allt sattes. Dem tog ändå det lugnt och det var en sansad stämning. Min läkare Sven hörde att jag var där och han skrubbade in och extraknäckande som assistent. Så jag hade två kirurger, vadå känna sig trygg? Dem gav mediciner mot illamående och allt som jag varit orolig för fick jag fortfarande hjälp för.
Dem började snitta i samma snitt som med Elias så det skulle bara bli ett ärr.
Jag började gråta och tyckte det var lite jobbigt, var nervös och spänd men jag mådde bra!
Sen gick det fort.
Kl 04:54 var hon ute! Hon mådde hur bra som helst och skrek direkt. Gabbe var med henne hela tiden men jag hade en narkossköterska som satt kvar med mig. Gabbe och Alma gick iväg för påklädnad men strax där efter möttes vi upp på uppvaket. Lite chockade över hur snabbt det gick.
Knappt fyra timmar efter min första känning var hon här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar