Tack...

....nu kan jag andas ut. Denna debatten passade perfekt att komma nu. Varken jag eller Gabbe vill gå ner i tid på jobbet, måste man? Är det inte okej att vara en karriärsugen mamma? Elias kommer gå långa dagar på dagis, skadas han? Att stressa över att hämta tidigast på dagis, är det mindre stressande än mindre pengar i kassan? Om jag skulle jobba mindre, ska då Gabbe jobba mer och få mindre tid med Elias? Ska inte jag få sträva efter mitt drömjobb till 100%? Nu har jag fått mina svar:

"Att hämta barnen klockan tre gör dig inte till en bättre förälder.
När jag hämtar minstingen på förskolan är hon en av de sista.
Ibland kommer jag några minuter för sent och då har de redan hunnit släcka och vandrat in till en annan avdelning, den som stänger för dagen. Få barn är kvar. Det är tyst och stilla. Klockan är 16.00. Hur hinner alla föräldrar?

Så länge jag har haft barn på förskolan har jag känt av hämta tidigt-stressen. Och föräldrar i min närhet beklagar sig ofta över hetsen att hämta helst redan klockan tre. Det är som att det pågår en ständig inofficiell tävlan om vem som kan ha barnen
kortast tid på förskolan. Idealet är: Lämna sent, hämta tidigt, långa lov och
ledigt alla klämdagar.
Jag har till och med hört föräldrar uttrycka att tidig dagishämtning är ett tecken på att man är en god förälder: ”För man skaffar sig väl barn för att få vara med dem?”

Paradoxalt nog är det samtidigt hög status att jobba mycket. Föräldrar slår knut på sig själva för att klara sitt ambitiösa vardagspussel. Hur kunde det bli så här? Från ”ropen skalla, dagis åt alla!” på 70-talet, till något nödvändigt ont i dag?
Vi verkar ha glömt varför våra mammor stod på barrikaderna och kämpade.
För att kvinnorna också skulle kunna komma ut i arbetslivet, tjäna egna pengar
och slippa vara beroende av en man. För att fler skulle kunna bidra till vårt
gemensamma. För att även de ensamstående mammorna skulle kunna försörja sig.
Kanske är det där skon klämmer.

Dagis skapades för att frigöra kvinnorna. Och vetskapen att våra små måste gå på förskolan för vår skull göder den där mammaskulden som redan gnager i magen.
För det är främst mammorna som hetsar till dagis klockan tre, som får ångest av andra familjers generösa sommarlov, jämför barnens dagisscheman och ältar lämningstider på föräldrasidorna på nätet. Minst tid på dagis vinner. Men hur får de ihop det? Det får de inte. Nästan varannan mamma jobbar deltid, medan småbarnspapporna är den grupp i samhället som jobbar mest av alla. För att täcka upp inkomstbortfallet när mamma går hem halv tre? Och ensamstående föräldrar får stå där med skammen när de hämtar sina barn sist av alla.

Är hämtningshetsen vår nya klassmarkör? Ett sätt att visa att vi har råd, att vi är bra föräldrar? För det är ju framför allt medelklassen som kan flexa och hämta tidigt. Medelklassmamman som har det så bra ställt att hon borde kunna hämta tidigt.
Det är nämligen en större synd att tjäna mycket pengar och låta barnen
gå långa dagar på dagis, än att tjäna lite pengar och låta dem gå långa dagar.
För då är man en karriärist. Och det är det värsta man kan vara. Om man är
mamma, vill säga. För det verkar fortfarande vara tillåtet för pappor att jobba
mycket, tjäna mycket pengar och inte hämta tidigt på dagis.

Det finns en feministisk teori som kallas balansering som jag tar upp i boken
”Skriet från kärnfamiljen”. Män och kvinnor som lever ihop kämpar undermedvetet
för att behålla könsstrukturerna. Om kvinnan gör karriär balanserar hon det
genom att till exempel förstärka sin mammaroll.
Kanske är de tidiga dagishämtningarna de svenska medelklassfamiljernas sätt att balansera upp sin ökade jämställdhet?
Trots hämta tidigt-hetsen är de flesta i Sverige i dag överens om att förskolan är något bra. 82 procent av alla barn går på dagis. Och de allra flesta är nöjda med sina förskolor och med personalen.

Fram till klockan fyra. För efter det magiska klockslaget är dagis tydligen något
dåligt. Kanske för att det då påminner om vad det faktiskt är – inte bara en
pedagogisk plats för barnen, utan också plats där barnen kan vara när mamma
jobbar.
Dagis är väl till för barnen? Nej, faktiskt inte. Det är den krassa verkligheten. Men den insikten kan den som har råd köpa sig fri ifrån genom att flexa och hämta klockan tre.
Vi måste våga diskutera vem förskolan egentligen är till för. Och vilka förväntningar vi har på mammor, som vi inte har på pappor.
Så länge förskolan på ett underliggande plan är kopplad till mammornas möjlighet till försörjning kommer vi inte undan hämta tidigt-hetsen. Eller mammaskulden.

Det är först när vi får ett jämställt
föräldraskap som vi på allvar kan förändra samhället så att vi får ihop både ett
bra arbetsklimat, bra verksamhet för barnen och lagom tid för familjen. Och inte
som i dag låta barnens korta dagar betalas av mammornas ökade stress, sämre
pension och tunga mammaskuld."